BCK Varför kastrering

VARFÖR KASTRERING AV KANINER BEHÖVS

Det finns flera anledningar till att kastrera dina kaniner; populationskontroll, hälsa och att de lättare kan bo med en artfrände. Följande text är ett utdrag från Sveriges Kaninvälfärdsförenings bok Allt för dina kaniner. Den går också att köpa här eller i din närmsta näthandel.

Det är relativt vanligt att okastrerade kaniner rymmer in till kaniner av det andra könet och parar sig. Det är väldigt olyckligt med tanke på hur många oönskade och hemlösa kaniner det redan finns. Med kastrering försvinner risken helt. Kastrering leder även till att kaninerna oftast blir lugnare och lättare att få rumsrena samt går att hålla tillsammans med andra kaniner. Kastrerade kaniner löper mindre risk att börja bråka med varandra och deras relation hålls oftare stabil hela deras liv, än vad den gör mellan okastrerade individer [1].

Honor bör också kastreras eftersom de löper stor risk att drabbas av livmodercancer. Denna tumörsjukdom drabbar en majoritet av alla kaninhonor över fyra år och den har lätt för att sprida sig i kroppen. En kastrerad kaninhona slipper helt risken för livmodercancer. British Small Animal Veterinary Association rekommenderar kastrering av kaninhonor vid fem till sex månaders ålder [2]. Fågel & Smådjurskliniken i Skåne rekommenderar kastrering från sju månaders ålder och något äldre för jätteraserna, runt nio månaders ålder.

Hanar får inte samma hälsofördelar av kastrering som honor får, men utan kastrering är det mycket svårt att hålla hanar i par eller i grupp. Det förekommer även testikelcancer hos äldre hanar. Därför bör hanar kastreras. Kastrerade kaniner kan lättare bli överviktiga [3], men med en kost som till merparten består av hö kan risken minimeras.

Det finns risker med kastrering som med alla andra operationer, men för hanar är riskerna

små. För honor försvinner den stora risken att de får cancer i livmodern vilken är större än

risken kaninen utsätts för vid operationen [2]. Kastration av kaniner bör alltid ske hos en kaninkunnig veterinär som informerar om fördelar och risker före ingreppet. Se var din närmaste kaninvänliga klinik finns här. Läs mer om risker vid narkos här.

Källor:

Buseth, M. E. & Saunders, R. A. (2015) Rabbit Behaviour, Health and Care. CABI Publishing.
Meredith, A. & Lord, B. (2014) BSAVA manual of rabbit medicine. Journal of Exotic Pet Medicine. 23: 421–422.
Courcier, E. A., Mellor, D. J., Pendlebury, E., Evans, C. & Yam, P. S. (2012) Preliminary investigation to establish prevalence and risk factors for being overweight in pet rabbits in Great Britain. Veterinary Record. 171(8): 19

Att släppa ihop kaninerna på neutralt område är omdebatterat i forskningen, men det är samtidigt så pass erkänt efter den praktiska erfarenhet som många omplaceringshem och kaninägare har, att SKVF väljer att rekommendera det. Dock kan gemensamma områden där båda kaninerna befunnit sig under olika tidpunkter och känt sig trygga på under en längre tid, också fungera.

Ibland kan ihopsläpp gå ganska vilt till, vilket är anledningen till att SKVF rekommenderar att flera personer med skyddshandskar är närvarande. Om du inte känner dig trygg med att släppa ihop kaninerna, bör du be om hjälp från någon med erfarenhet.

Rätt ordning underlättar

Ihopsättning av kaniner som inte känner varandra bör vara en process i flera steg. Först kommer indirekt kontakt i Steg 1 som syftar till att låta kaninerna vänja sig vid varandra utan stress. I Steg 2 släpps de ihop och efter det kommer en period då du som kaninägare måste övervaka dem så att de inte plötsligt börjar bråka. Observera att du måste säkerställa att kaninerna är friska och att ingen bär på en smittsam sjukdom innan du påbörjar Steg 1.

Steg 1 är en form av “dejtingstadium” där kaninerna får bekanta sig med varandra under väldigt kontrollerade former.

Låt varje kanin få lite nedsmutsat strö eller byte med den andres toalåda dagligen, utan att städa bort all avföring. På så vis hamnar kaninernas lukt hos varandra och deras dofter blandas.
Byt inredning mellan kaninerna och ta en filt som du roterar mellan kaninernas boende dagligen för att ytterligare sprida deras dofter.
Separera kaninerna med galler. De ska kunna lukta och se på varandra, men inte skada. Ibland krävs två galler med några centimeters mellanrum för att skydda mot små nyp kaninerna emellan.
Klappa dem så ofta du har tid, om kaninerna uppskattar det, och variera mellan kaninerna. Då blandas deras dofter samtidigt som det är en positiv och lugnande upplevelse för dem.
Se till att deras hö finns i närheten av gallret så att de kan äta tillsammans på avstånd från varandra. Det är lugnande och positivt för dem samtidigt som de måste fokusera på annat än att bråka.
Om du har hagar till kaninerna kan du växla mellan hagarna. Då blandas också deras dofter.

När du har gjort de olika momenten i Steg 1 under en tid bör kaninerna vara bekanta med varandras doft och de kan vara nära varandra på ett lugnt sätt. Ibland tar det lång tid att få till denna lugna stämning. I de få fall som kaninerna bråkar med varandra genom gallret även efter flera månader, bör en annan sammansättning av kaniner övervägas. Om och när Steg 1 sedan är uppnådd och kaninerna tycks acceptera varandra, kan du gå vidare till nästa steg.

Steg 2 innebär att sätta ihop kaninerna på riktigt. Detta får gärna ske på ett neutralt område som inretts med saker som inte någon av kaninerna doftmarkerat. Den neutrala ytan kan vara allt från ett badrum till grannens garage.

Det är bättre att inte börja med ett alltför stort utrymme, eftersom en kanin som springer fort kan trigga den andra kaninen att jaga efter. Rikligt med gömställen, siktbarriärer och hö på flera ställen är rekommenderat. Med siktbarriärer menas sådant som gör att kaninerna kan vara i samma utrymme men inte se varandra hela tiden. Gömställen skapar en trygghetskänsla och höätandet kan främja lugn och ro, utan att skapa konkurrens.

Se också till att golvet inte är för halt genom att lägga in mattor eftersom de annars kan skada sig om de halkar. Här intill syns ett exempel:

Låt det ta tid

Själva ihopsättningen tar ofta tid så det är viktigt att du inte är stressad eller har många andra åtaganden samma dag. Gör gärna Steg 2 under en helg när du kan vara hemma och vaka över dem. Första gången de sätts ihop kan du med fördel sprida ut pellets på området eller sätta kaninerna i en hage med gräs så att de fokuserar på att äta istället för på varandra – kaniner är ofta väldigt matorienterade.

När du introducerar kaninerna för varandra ska du ta in kaninerna samtidigt, om möjligt, till det neutrala utrymmet. Det första mötet bör i vissa fall bara pågå i två till tre minuter och målet är att kaninerna ska vänja sig vid att vara på samma ställe, men utan att röra varandra. Att kaninerna ignorerar varandra är mycket positivt så här tidigt i processen, eftersom det betyder att kaninerna inte ser varandra som hot. Om kaninerna rör varandra på ett vänligt sätt eller genom att rida på varandra (en kanin “parar” sig med en annan kanin) behöver du inte sära på kaninerna redan efter några minuter. Men var noga med att sära på dem om de börjar jaga varandra, och innan de börjar bråka.

Samma dag, men någon eller några timmar senare, efter det första mötet släpps kaninerna ihop på den neutrala ytan igen utan extra godsaker såsom pellets. Negativa händelser kan leda till fysiska skador och måste förhindras.

Positiva händelser:

De ligger ner och vilar, nära eller långt ifrån varandra.
De äter nära varandra, som i bilden till vänster.
De tvättar varandra.
De håller huvudet lågt när de närmar sig varandra.

Neutrala händelser:

De ignorerar varandra.
De rider på varandra.
De jagar bort varandra, men följer inte efter.

Negativa händelser som gör att du måste avbryta:

De cirkulerar mycket snabbt runt varandra.
De biter sig fast i varandra i en fräsande, sparkande boll.

Det ser ofta värre ut än det är

Det är viktigt att ha is i magen under ihopsättningen – det ser oftast värre ut än vad det är! Blir du orolig när de rider, jagas och smågnabbas kan du knacka lite lätt i väggen så att de lyssnar och kommer av sig lite. Å andra sidan kan kaninerna snabbt bli skadade, så det är viktigt att ni är uppmärksamma på händelsförloppet. Går ihopsättningen överstyr bör ni snabbt avbryta introduktionen. Så fort kaninerna börjar cikulera runt varandra eller slåss kan ni lägga en handduk på dem, innan ni med handskarna särar på dem. Handduken gör oftast att de avbryter slagsmålet, eftersom de blir lite skrämda av att inte kunna se.

Ett vanligt tips om kaninerna har svårt att bli vänner är att kladda lite banan på deras huvuden. Detta kan locka dem att tvätta varandra. För några kaniner är positiv förstärkning i samband med ihopsättning extra viktigt, så som exempelvis mat, kel och klappar.

Kaniner som inte blev kompisar på första försöket i ett neutralt utrymme enligt stegen ovan kan bli kompisar om de hålls bredvid varandra under lång tid med möjlighet att se varandra samt kunna äta och sova nära varandra på ett lugnt sätt. Det finns fall där ihopsättning har fungerat, efter upp till ett år åtskilda, med den metoden.

Kaniner som släppts ihop ska inte lämnas ensamma förrän de är helt lugna tillsammans. Då kan du även öka ytan något. Det kan vara bra att övervaka dem i minst ett dygn, ifall något skulle hända.

Efter ungefär tio till tjugo dagar bör de ihopsläppta kaninerna vara goda vänner och inte bråka mer än mycket sällan. Om kaninerna fortfarande verkar bråka mycket bör du backa i processen och återgå till en mindre, neutral yta, om det inte är så illa att du måste sära på dem.

Kaniner mår bäst tillsammans – det gäller alla kaniner. Därför är det väl värt mödan att lägga tid på ihopsättningen för att relationen ska bli så bra som möjligt. När du väl ser att kaninerna umgås, tvättar varandra och glädjeskuttar ihop, är det svårt att tänka sig ett ensamt liv för någon av kaninerna igen.